vackert, domkyrkan i härnösand.
ni vet nog alla vilken krasch jag syftar på efter en sådan krasch borde man slås medvetslös och inte dagen efter ta en medalj!?
ofattbart och väldigt symboliskt.
vem bestämmer egentligen hur man borde agera
ingen vet bättre än du själv. alla har vi våra krascher och alla har vi våra egna sätt att ta sig upp igen.
en applåd. jag fick det igår av dansligan
(mina 4-5 åriga förskolebarn som dansar med mig på torsdagsförmiddagar)
de applåderade slalomövningen när jag tog fram rockringarna. det var så otroligt fint en riktig sann glädje när de alla stod på en fin rad och väntade på att jag skulle lägga ut rockringarna till en slalombana!
vi borde applådera varandra ofta. på ett lika spontant och självklart sätt som mina barn gjorde. tänk va lite kan förgylla hela ens dag.
