...det är verkligen så
där är luften lättare och människorna lite vänligare
mer tillmötesgående på något sätt och lugna
eller så är det min skyddade studietid som gjort det
gjort att mitt hjärta slår ett extra slag för Piteå och som gör att det inte var lätt att lämna "min kära stad som går i dur" i söndags när jag tog mitt pick och pack och reste mot sydligare breddgrader.
min fina lgh 44:an som jag bott i två års tid, min underbara klass, musikhögskolan, mitt ankarshäng MiraLinda
och Jenny
dig var det svårast att lämna...
gråt inte- men det gick inte att hejda...
gråt, skrik och le med mig hela livet ut är du snäll...
jenny och jag- dansa min docka
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar